Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu utföre Parnassens berg af trä
slog karlen en daktylisk kullerbytta,
och uti fagra ord för oss han mälte:
”Hur eldströmmar ned ifrån himmelen svalla
och bortskölja prunkande blommornas prakt,
hur dånande, ljungande åskviggar falla
och klyfva de trotsiga ekar med makt.”
Sen sjöng han uti konstiga rulader,
hur människan, när hon är ren och fri,
ser uppå nära håll det sannas sol
i anletet och icke annorstädes,
och hur hon lefver midt i solen först,
och elden släcker fromma själars törst.
Men snart därpå kanoners dunder bådar,
att lagerns ära delas ut för intet,
och lagerkransen, kommen själf af träd,
med månget hufvud sig besläktad känner.
Lärdomens rot är besk, men frukten söt.
I skolan, vid de första steg vi togo
på vishetens och snillets ljusa bana,
vi själfve, luggade utaf magistern,
kapitationsafgift erlägga fingo.
Nu luggas Febi egen älskarinna,
att vi må få en reparatio damni.
Då vigdes först vi in uti hans tjänst
med späda kvistar utaf Betula,
som applicerades å annor ort.
Vår krona är i dag af bättre trädsort
och sitter äfven på ett annat ställe.
Ej ärans krona bärs på ärans sate:
hon sitter uppå ”ärans pannas glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
