Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så uppå Rava slott,
där långa, långa år förgått,
satt Gyllenhjelm och tänkte.
I murars hvalf han satt,
och rundt omkring var natt,
och ingen stjärna blänkte.
Den lön för stridens dar,
som världen honom gifvit, var
de bojor, han sägs bära.
Det enda klara ljus,
som brann i fångens hus,
var glansen af hans ära.
Hans ridderliga mod,
ett arf, som följde Vasars blod,
ej Wolmar stad förglömmer.
Historien, hjältars vän,
vid Kockenhusen än
hans mänsklighet berömmer.
Det ljus, kring honom brann,
såg fosterlandet, men ej han;
i mörker han sig tyckte.
Han fängselskolan skref,
och så den tid fördref,
som bittert honom tryckte.
Nu han förnam ett dån,
och portens bommar skötos från,
dem länge ingen skjutit,
i hvalfven doft det klang,
och upp den fångne sprang
från bädden, där han sutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
