Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på klippan örnen, skogens turturdufva
och näktergalen uti myrtenlunden.
En vredesblixt är hela himlen vorden,
ett bröst af dödens fasor hela jorden.
Hvar sträng på världens harpospel är sprungen,
hvart ljud är dödt, som klang i rosendungen.
Men blixten upphör. Saktare gå ljuden
från ljungaren, och regnets skurar stanna.
Allt mer det ljusnar kring om fästets panna.
Ur dunklet återträder gyllne guden.
Till västerns bryn de spridda skyar hasta,
vid aftonstjärnans fot de stilla rasta,
likt lamm, som trygga mötesplatsen hinna
och glada slå en ring kring sin herdinna.
Förunderliga väsenden, ej ägen
I något hem, ej några hviloställen.
Nomader mellan morgonen och kvällen,
för er den hela himlarymd är vägen.
Från öster purpurns färg till eder bringas,
ert gula hår af vindens sylfer slingas.
Med stjärnorna I dansen om på kullen,
och månens klot emellan er I rullen.
En önskan bär jag: att med er få kryssa
igenom vida, blåa himlafälten,
från österns port till hvita stjärnetälten,
på färden hvarje ljusets härold kyssa,
i solens strålar bada få min anda,
med vindens stämma mina toner blanda,
sist af förtjusning, midt i nöjets vårar,
som I, mig lösa upp i ljumma tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
