Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa vän på jorden. Det hade för honom icke varit en ringa
glädje att strax därefter bekomma missiv såsom adjunkt till
en af de vackraste socknar i Södra Möre i själfva skären
nedåt blekingsgränsen. Han reste nu till denna sin
bestämmelse. Det var bittida på söndagsmorgonen. Han skulle
just denna dag hålla sin första predikan i sitt blifvande hem.
Vägen ifrån Kalmar och dit var ej längre, än att han
be-kvämligt kunde hinna åka den innan gudstjänstens början.
Man anmärker, att en adjunkt, som reser ut till sin
blifvande pastor, bör väl begifva sig dit några dagar innan han
ämnar hålla sitt inträde i församlingen. Men göromål, som
här icke kunna omnämnas, hade kvarhållit honom i Kalmar
hos den gamla änkebiskopinnan Stagnelius; och som han
redan förut både personligen kände sin blifvande förman,
kyrkoherden i **, och äfven med honom brefväxlat rörande
dagen för sin utresa, ansåg han intet stötande ligga i denna
senhet.
Klockan var half sex på morgonen, fåglarna sjöngo, och
den angenämaste sol log öfver hans resa. Han for förbi
Ljungby, hvarest det dock var alltför tidigt att nu åka in och
uppvakta biskopen, om han också haft läglighet eller lust
därtill. Snart fann han sig framme vid Vassmolösa och böt
om häst.
Trakterna i Möre blefvo allt behagligare, ju längre söderut
han kom. Han var redan vid Vernaby. Här steg han af,
under det den nya hästen förspändes, och han beslöt att till
fots vandra genom parken fram till det nära bredvid liggande
Vernanäs; hvarför han tillsade sin skjutsgosse att ensam
köra landsvägen och invänta honom själf på andra sidan om
herrgården vid den bekanta stora svarta grinden.
Redan vid Vernaby reser sig upp för ögat, söderut,
anblicken af de fyra höga popplarna, som stå vid själfva
Vernanäs herresäte och liksom utgöra en ”känning” däraf vidt och
bredt, utan att huset själf synes, förrän man anländer nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
