Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står där — låt vara af sten eller trä — redan blott denna
gestalt har en omätlig inflytelse på människan. En byggnad
reser sig för ögat, uppsatt utan allt annat ändamål än för
kärlekens och fridens skull allenast. För ingen ekonomisk
nytta är den byggd, men för andelifvets oberäkneliga nytta.
Själf under ett osynligt värn, beskärmar denna byggnad
människorna osynligt. Få hus på jorden kan man se utan
att betrakta deras väggar med en viss större eller mindre
rysning för de ohyggliga saker, som därinne kanske
för-öfvats. Men kyrkan — hvilket förvånande hus! — Oskuld
tyckes vara dess tak, himmelsk omvårdnad dess väggar,
vördnaden dess golfstenar, hvarpå människan trygg och
räddad undan världen får stiga.
Om den unga prästen, som roddes fram till kapellet,
också delade allmänhetens tankar om den oprästerliga
beskaffenheten nu för tiden hos flere af sitt stånds medlemmar,
så hade han likväl redan ur öppenhjärtiga teologers skrifter
lärt sig inhämta skillnaden emellan religion och sofismer.
Den förra är alltid stor, men de senare alltid små.
Gudsfruktan är god i dag som i går och i morgon. Religionen,
om ock dold eller skymd, lefver och räddar sina älskade:
människan och naturen. Ingenting står närmare naturen,
rent och oskyldigt fattad, än religionen, då hon är mänskligt
känd, likasom hon blifvit gudomligt gifven.
Båten lade till och den unga adjunkten steg i land.
vördsamt skygg, liksom på en vigd jord. Kapellkyrkan låg
blott ett par stenkast uppifrån båtstället. Men innan han
gick dit, fästades hans ögon af en mörk och ruskig stuga
nära vattnet, och hvarur sex, sju eller åtta trasiga barn.
nyfikna vid hans ankomst, sprungo ut. ”På söndagen.”
tänkte han, ”och likväl så illa klädda.”
”Men kanske hafva de intet bättre,” tillade han i
sina tankar. Han visste, att skärgården ofta var ganska
fattig, och marken, hvartut han såg, syntes högst mager och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
