- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
174

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ingen lyssnade nu på prästen eller svarade på hans
människoälskande insinuation.

Barnen flögo upp. ”Far kommer! Far kommer!”
ropade de och rusade ut. Man steg upp ifrån bordet.
Hastig och kort blef bordsbönen. ”Mina fem båtar!”
sade gubben tankfullt och beräknande, tog sin käpp och
gick. Själfva modern glömde till hälften sitt främmande
i glädjen att söka upp och träffa sin efterlängtade, sin så
länge saknade. Hon sprang ut ur stugan.

Adjunkten steg således också ut och beslöt att afsides
intaga en hög plats för att ostörd kunna öfverse och njuta
den pittoreska anblicken af ett till sitt hem återvändande
fiskelag.

Den brokiga, vidsträckta, lifliga och vimlande taflan
hade för honom mycket nytt. Ifrån kapellbyn hade allt
lefvande, gammalt som ungt, haltande, hoppande, flåsande,
skrattande, hurraropande och hattsvängande nedströmmat
till stranden; och trettio båtar fulla med raskt, hurtigt
folk. män och kvinnor, nalkades med flinka årtag.
Eftermiddagssolen förgyllde fiskredskapen, och när slutligen
båtarna slingrat sig fram genom vass och smidigt sjögräs,
stego under öflig sång alla hemkommande i land, fisken
togs upp ur notar och redskap och lades i glänsande högar
på stranden. Då fick allt utseende af den muntraste marknad
eller snarare familjefest. Alla barn sällade sig till sina
föräldrar, hjälpte dem att ordna, höglägga och räkna fisken,
fröjdades öfver den rika fångsten, hurrade, jämförde sitt med
grannens, småkifvade, väsnades, och allt var ypperligt.

Adjunkten kände sig i sanning nyfiken att få se den
omtalade Jonas, kvinnans man. Han höll sig likväl på
afstånd, betraktande det hela och iakttagande ett så ganska
brokigt uppträdes utvecklingar. Emellanåt såg han sina
fattiga älsklingar, änkans barn, jämte henne själf framskymta
i hoparna. Han hörde då och då litet tjut, förorsakadt af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free