- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
208

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Du är ju hemma i Lidköping och reser förmodligen
dit nu?” tillät sig sergeanten att fråga.

”Försiktigt! Klif försiktigt!” sade hon, ty de voro just
nu på den bräckliga bron. Men utan fara kommo de in öfver
landgången och befunno sig ånyo i ångbåtens värld. Man
gick från land, hjulen började hvälfva sig omkring. Rökmoln
och ett doft dån utgjorde den simmande drakens afsked från
Strängnäs.

TREDJE KAPITLET.



”Den som vill skära glas, min herre, han
måste hafva diamant!”


Sergeanten hade bestämdt satt sig i sinnet, att han skulle
visa sin bekantskap en artighet. Han gick därför ned i
matsalongen och begärde ett skålpund konfekt. ”Fanns aldrig
till salu på ångbåtar,” svarades. — ”Så för fan! Finns här
då apelsiner? Så’nt tycker jag ligger där framme i korgen?”
— ”Ja.” — ”Godt, gif mig fyra.”

Då han kom med sin frukt i handen, fann han däcket
på följande sätt upptaget och ordnadt. Större delen af det
bättre folket — herrarna, fruarna och barnen — hade gått
ned i salongen. Några par sutto väl på akterdäcket, men
icke just i lifligt samtal, fast icke heller alldeles sofvande,
dock i full ouppmärksamhet på allt hvad dem själfva omgaf.
Dalkullorna längst framme vid förstäfven syntes nedlutade
öfver de ringlagda trossarna och slumrade. De fyra à fem
förut omtalade jungfrurna hade samlats med ryggarna emot
ett till hälften uppveckladt segel. Kaptenen var förmodligen i
sin hytt; han sågs icke på däck. Maskinisterna gingo på i
ergastulum. ”Hvar är då min skära?” frågade sig
sergeanten.

Han upptäckte henne slutligen sittande på en grönmålad
spjälsoffa, som stod vid relingen i nischen bakom ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free