Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i kappsäcken, och jag tycker mera om det, än om hon,
såsom jag en gång trodde, hade glas i bröstet eller hela
hjärtat däraf. Det var en dum tanke af mig ...puh!...
Men jag skall icke blåsa ut för mycken rök i sänder ...
puh!... Låt vara, att hennes själ är af glas något litet, kan
icke jag hafva en diamant såväl som någon och skära? Men
djupt vill jag icke skära, det nänns icke fan på så vacker
kristall ... puh!... Jag skall bara rita in ett A på hennes
minnes emalj; det må jag väl få ? Det är väl ej för mycket ...
puh! Vacker är hon när hon är allvarsam, men än vackrare
när hon ler så där, och allravackrast var hon, när hon grät
öfver sin mor. Det är besynnerligt, att jag kunde tycka om
det. Man plär annars bli ful när man grinar ...puh!...
Men hennes ögonvrår blefvo icke röda, utan stodo klara
som ... nånå, gråten räckte icke heller länge.”
”Ror i lä, ror i lä!” skrek kaptenen till sin styrman.
"Ser du icke pricken, din attan? Jaja, det börjar skymma,"
tillade kaptenen godmodigt. ”Det är nu bäst, att jag
absolverar honom från styret och går dit själf. Inloppet i Arboga
å är icke som andra lapprisinlopp. Ror i lä, i lä! Stopp
maskin, för sju tunnor tusan! Gå ned härifrån, jag ställer
mig dit själf. Säg till att klyfvarn tas in!”
”Stopp maskin, stopp!” hördes till återsvar. Fartyget
saktade farten, och den skickliga kaptenen, som nu själf
stod vid styret, fick tid att åter rätta kursen, så att pricken
lyckligen omfors.
Mälarens innersta vatten eller dess västligaste begynnelse
utanför Kungsbarkarö och Björkskogs socknar är fullt
af små grund, blindskär och landtliga äfventyr, som man
alltid har ondt af till sjöss. Dessa små landspetsar, närmast
Arboga å, äro en fortsättning af de låga Kungsörsängarna.
hvilka likt en grön matta ytterst i väster tyckas hafva för
afsikt att smyga sig in under vattnet, och man kan, helst
om kvällarna, icke se gränsen bestämdt emellan själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
