- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
293

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af,” anmärkte sergeanten, återkommen till visdom och bättre
lynne. ”Hvad är klockan?”

”Det rör mig icke.”

”Du är dock fan gifven.”

”Skall det vara en kopp till?”

”Jag ser klockan är snart nio, och intet bud! Bädda
åt mig i rappet, jag vill lägga mig, så har jag något att göra.
Ja, slå i en kopp till!”

”Skall den drickas på sängen?”

”Slå i och låt den stå där, så får jag se. Jag går ut
på gatan att se mig om; men kommer något bud, så ropa
genast upp mig! Och bädda emellertid!”

”En konstig offsér!” sade flickan, sedan han gått ut.

”Men han väntar bud, och jag bryr mig icke om honom.”
Hon bäddade hastigt och raskt; hon var ond: kuddar och
lakan foro som kanaljer fram och åter under hennes händer.
I rappet, som han begärt, vardt sängen färdig.

Verkligen melankolisk, hufvudet sänkt emot bröstet och
blek, återkom sergeanten. ”Har intet bud hörts af?” frågade
han med den allra beskedligaste stämma den utför trappan
nedhoppande uppasserskan.

”Nej, men allt är i ordning däruppe.” Hon försvann
i de undre regionerna. Han gick trappan upp.

Kommen till sig, sade han intet. Han kastade ännu en
blick genom fönstret på gatan för att erfara om icke ...
Men ingen syntes.

Han satt länge vid rutan; men ingenting hände, mer
än att det blef gråare omkring honom. ”Jag lägger mig!”
sade han slutligen högt, men långsamt och likasom i letargi.
Emot detta hans påstående hördes ingen invändning. Ingen
var närvarande att bestrida honom det allra minsta.

Letargiskt klädde han af sig, lade sig och somnade,
svept i källarmästarens lakan och gråspräckliga sidentäcke,
dyrbart i sig själf, men utan värde för sergeanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free