Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började striden mellan regeringen och liberalismen att taga
fart. Crusenstolpe hade redan länge intresserat sig för
politiken. År 1823 tog han säte på riddarhuset, och ett par skrifter,
som han utgifver under de närmaste åren, tyda på, att han
själf tänkte sig en politisk bana såsom målet för sin ärelystnad.
Ännu under början af riksdagen 1828 stod Crusenstolpe
oppositionen nära, men mot slutet gjorde han bekantskap med
konungens gunstling, excellensen Brahe, och blef
hofkamarillans man. Brahe använde honom som en nyttig
mellanhand i vissa riksdagsangelägenheter. Äfven var
Crusenstolpe vid denna tid en nästan daglig gäst på slottet. Han
kunde franska och konungen hedrade honom ofta med
intima samtal. Själf öfverskattade säkerligen Crusenstolpe
den roll han spelade; han trodde sig utöfva ett
verkligt inflytande på konungens politik, då han i själfva
verket endast användes såsom en nyttig kunskapare och
habil penna. Efter riksdagen, då det liberala partiet fick ett
nytt organ i Aftonbladet, behöfdes såsom motvikt mot detta ett
nytt konservativt organ, och Crusenstolpe utsågs till redaktör.
Fäderneslandet blef emellertid ett fullständigt fiasko;
tidningen var illa skött, innehöll gamla nyheter, och minst af allt
kunde den upptaga kampen mot Aftonbladets nya och vakna
publicitet. ”Fanderseländet”, såsom tidningen gemenligen
kallades, höll endast ut i två år och drog Crusenstolpe med i
sitt fall. Enligt hvad Crusenstolpe uppgifver, hade han själf
fått bekosta tidningens utgifvande, hvarigenom hans ekonomi
råkade i oordning och han själf kom på gäldstugan.
Presidenten i Svea hofrätt affordrade honom då hans fullmakt, och
häftig som alltid inlämnade Crusenstolpe sin ansökan om
afsked, fast det icke längre var nödvändigt, då Karl Johan
redan utlöst honom från gäldstugan. Det är från dessa
händelser, som Crusenstolpes hat mot Karl Johan leder sitt
ursprung — ett hat som får sitt uttryck i alla hans senare
skrifter, så att den populära uppfattningen af Karl Johans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
