Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där han upphann dem och stannade för att låta sin
skjutsbonde, och äfven med egen handkraft, åter hjälpa upp de
resandes pinnskrinda, hvilken nedrullat i en djup, snöuppfylld
sandgrop. Detta förorsakade en viss bekantskap dem emellan,
så naturlig, helst å ynglingens sida, som stadd på sin första
resa, skild från alla bekanta, snart sagdt var böjd att anse
den skjutsande, oaktadt utan näsa, såsom anhörig. Resan
fortsattes ock i ett sällskap till närmaste gästgifvaregård, där
både Uno och de andra tvenne vägfarande ämnade taga
nattkvarter.
Vid framkomsten voro redan alla rum af andra resande
upptagna, med undantag af ett enda, innanför en bristfällig
sal, och då Uno ansågs vara i samma sällskap med herrskapet
i pinnskrindan, anvistes dem alla tre detta enda till härbärge.
Unga Thrazenbergs blygsamhet fann väl i början stora
betänkligheter vid att tillbringa natten i samma rum som ett ungt
och okändt fruntimmer, men nöden tillät intet val, och då
damen själf äfvensom hennes följeslagare ej gjorde någon
invändning däremot, utan tvärtom den senare afrådde honom
att fortsätta resan i minst tjugu graders köld och dessutom
tillade, att hvarken han eller hans kusin ämnade ligga eller
afkläda sig, utan endast sittande hvila ett par timmar,
för-svunno alla betänkligheter, destomer som en och annan
half-kväfd gäspning påkom.
Sedan en brasa af lång granved blifvit pårest och
påtänd i spiseln af en nyväckt och vresig uppasserska, och
damen, hvars utseende Uno ej rätt kunnat få betrakta, förrän
hon aftagit sin vinterhufva och halsduken knuten framför
munnen, förrådt ett ungt och vackert, ehuru något medtaget
ansikte (synbarligen af ömma lidanden), var han rätt nöjd
med sitt beslut att kvarstanna, ty han trodde sig känna att
små sorgedrag i unga ansikten alltid bevisa dygdens seger
öfver passionerna. Herrn i lappmudden hade ock snart
af-pälsat sig, och Uno fann i honom en lång, mager man af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
