- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
47

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lidande bröder klagade sin nöd med höga rop, han hörde
dem kallsinnigt lida och hastade ej till räddning. De ligga
nu i sitt blod.

Uno ville tala, men generalsuperiören befallde tystnad.

Kanslern fortfor: — Jag hemställer därför om icke
främlingen må dömas till döden. Dock fäller jag med skäl den
förbön för honom, att dödssättet ej måtte bli alltför svårt,
ty hans brott, om än oförnekligt, är dock troligen föranledt
af fel i uppfostran, hvarigenom han tror sig vara af ädlare
natur än de arma varelser, som förgäfves ropa om hjälp,
och glömmer att dessa små äro hans bröder. (Uno ansåg
detta nästan såsom gyckel och blef således ej missnöjd.)

Generalsuperiören: Broder kansler! Din bön är hörd.
(Till Uno.) Olycklige främling! Min makt är stor, ganska
stor, men lagen är öfver mig och den måste jag lyda. Jag
kan blott ömka och beklaga dig. — — Knektar! binden
honom.

Oket och järnkedjan blefvo nu Uno aftagna, händerna
bundos på ryggen, benen sammanknötos med näsdukar, och
öfver ögonen drogs en röd sidenmössa. — Störten honom!
ropade generalsuperiören. Uno störtades baklänges ifrån den
höjd, hvarpå man ställt honom, och föll i en art af mjuk
hängmatta, den de kringsamlade bröderna behändigt höllo i
beredskap, på det han ej måtte på minsta sätt skadas af fallet.
— Ha! ropade alla, han har fallit, djupt har han fallit! —
Hängmattan sveptes kring recipienten, hvilken lades på en
bår och bortbars, hvarunder en begrafningssång gemensamt
uppstämdes i samma ton som:

Mästaren bares till jorden,
hemma står dukade borden etc.

Då liktåget, som följdes med vaxljus, anländt till
be-stämdt rum, inlades Uno i en likkista; hans händer lossades,
men benen inpassades i runda hål liksom i en stock, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free