- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
50

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dubbningen. Denna skedde så duktigt, att Uno utan
betänkande åter reste sig på sina ben och tittade öfverherden
med missnöje i ansiktet. Med möda kunde denne bibehålla
sitt värdiga, lugna utseende; dock efter en liten harskning
återtog han sin herdemin, omvände ett blad i den stora boken
och läste med hög röst:

— Pröfvade! ståndaktige! tålige! värdige! I ditt sköte vill
jag, på vår höge mästares befallning, nedlägga ordens första
dyrbara förborgade sanningar. Den silfverhårige grisens
egenskaper äro tre: dygd, snille, glädje. Dessa tre skall du
icke endast äga; du skall öfver hela jordens yta utbreda dem.
D. S. Grisens fiender äro tre: dumhet, snålhet, grin. Att af
jorden utrota dessa skall bli din bestämmelse. Tre äro
dygdens prof: Att ej vara lättrogen. Att vara tålmodig. Att vara
tacksam och trofast. — De tre grisarna du sett, hvilkas
svansar voro prydda af eklöf, lager och myrten, ha en hög
betydelse och beteckna, huru slutet af allting bör utmärkas
genom dygd, snille och glädje, och de tre klagande grisarna
du hört, i väster, i öster och norr, betecknade de svårigheter,
som från alla dessa håll möta detta mål. — Öfverherden
igenslog boken, hvarefter ordens historiograf och sekreterare
underrättade Uno om det tecken, hvarigenom en broder
kunde igenkänna den andre äfven utom logen, hvilket,
obe-räknadt det konstiga handtaget, med tummarna osynligt i
kors inuti handen, bestod däruti, att, då en invigd ville, i
ett hof eller i en koja, lika mycket på hvad ort eller ställe,
undersöka huruvida en okänd vore sviagrisare eller ej, skulle
han nypa honom en nypning i vänstra armen samt invid dess
högra öra hviska honom begynnelsen af namnet Ananias,
nämligen: Ana, såsom kännetecken att han besökt
bedrägeriets ugn, hvarpå den andre på enahanda sätt skulle svara
med slutet af samma namn, nämligen: Ni—as, och nypa den
frågande två nypningar i högra armen, i hvilket fall han
visserligen blifvit invigd. Men i händelse den tillsporde sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free