Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polismästaren rapportera den upplysning han fått och
hoppades att, om Uno på morgonen besökte honom, ett offentligt
förhör kunde undvikas. Plikt för uraktlåtenheten att ej i
polisen anmäla den hysta kvinnan kunde dock på inga
villkor undvikas. Nu känner den benägne läsaren förut, så
väl som jag, storleken af Unos kassa och inser nogsamt, att
den ej kunde räcka hvarken till plikt eller mutor. Hvad
utväg skulle han nu vidtaga? Han visste det alldeles inte själf.
Sanningen, tänkte han, är dock bäst. Hans far hade så
mången gång lärt honom inse nyttan af att tala sanning, och
att hvarje lögn förr eller senare blir bekant samt alltid är
skadlig. — Sanning, sanning, min kära Uno! hade ock varit
hans fars sista ord, då han tog honom i handen till afsked.
Således berättade Uno uppriktigt för öfvergevaldigern hela
sin gårdags och natthistoria. Denne, en ganska hederlig man,
vid namn Krak, afhörde berättelsen uppmärksamt, sättande
sig på soffan. — Jaså, sade han, då Uno slutat relationen, var
långa Katturin, eller hvad han kallar sig, också uppe i
Svia-grisarna i går? — Uno bejakade det. — Det är en farlig
slyngel, fortfor han, akta sig för den. Orden är annars bra
och har i öfverste Odenschiöld en aktningsvärd ordförande,
men han är för flat och låter de förbaskade pojkarna, så
militärer som civila, dra på med sitt evinnerliga spel. Ja, återtog
han, var god och gör som jag sagt, gå till ståthållaren innan
han beger sig upp i polisen. Plikten kan en annan gång
uppgöras. — Med dessa ord uppreste han sig från soffan och
räckte Uno sin hand till afsked; den andre tjänstemannen,
hvilken stannat vid dörrn, följde sin förman. Just i utgåendet
vände Kraken sig om, nickade litet snedt med hufvudet
och yttrade: — Räfsaxen är redan på spinnhuset.
Uno, som följt dem till trappan, skyndade sig åter in
och dröjde ej att raka, putsa och kläda sig. Hans första
vandring blef till Besvärsbacken på söder, där hofjunkarens
kommissionär, herr Morrving, bodde. Denne satt så tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
