Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsvarande kvarter, och en dylik grå, utan svans, spatserade
vid taklisten; stundom stannade denne och med en len
kattröst förkunnade sina känslor. Detta kattens uppförande
förde Unos tankar till något, som just passade för hans
nuvarande lynne. Han fann alla kattens företag bevisa, att
denne var en älskare, som komplimenterade sin sköna, och
han nästan afundades honom den lyckan att äga en
älskarinna, så stilla sittande på samma ställe, afbidande frieriet
och beredd på svaret: jam, jam, såsom förhållandet var med
det brokiga kattfruntimret på takets höjd.
— Hvarför har icke äfven jag min älskarinna! tänkte han,
men rodnade litet inför sig själf däröfver, att ett par kattor,
och icke ett par ömma turturdufvor, uppväckt denna önskan.
Till sin tröst ihågkom han snart, att han var en nordens son
och att, likasom Afrodite, kärleksgudinnan hos grekerna,
af-bildades dragen af tvenne dufvor, sedermera sinnebilden
af öm kärlek, så föreställdes Freja, kärleksgudinnan i norden,
dragen i en vagn, förspänd med tvenne kattor, hvadan också
kattens bild i Sverige bör symbolisera kärleken, och han
ansåg båda slagen kreatur således fullkomligen lika goda i
den vägen.
Under detta resonemang råkade han att kasta sina
blickar på huset snedt emot. Solen, som så sällan besöker
Österlånggatan, upplyste nu ett rum i andra våningen af
kvarteret Polyfemus, där han, midt framför fönstret,
upptäckte hälften af en säng och ett par fruntimmersben, hvilkas
ägarinna nyss tycktes vara uppstigen och just nu sysselsatt
att pådraga ett par hvita bomullsstrumpor. Intet i världen
hade kunnat förmå Uno att vända sina ögon ifrån denna
öfverraskande syn. Damen reste sig i sin lätta morgondräkt
och gick ett stycke fram på golfvet, till olycka så mycket på
sidan om den röda taftsgardinen, att åskådaren endast såg
en liten skymt af den underkjol hon påtog. Då och då
gjorde hon någon obetydlig rörelse, så att än en hvit arm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
