Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en allmän förstörelse ännu en gång tycktes vilja straffa
hela världen. — Ha! ropade Karl vildt och störtade rasande
efter Marias förförare, likt den uppretade hyenan, ur hvars
bo abyssiniern bortröfvat de små kvidande ungarna. — O min
Karl! o min bedragne make! suckade Maria och dog.”
Uno genomläste sin arabesk, men fann den, af goda
skäl, ingenting mindre än rik på snille, knappt nog förtjänt
af Lundbladska priset. Afsikten därmed var att skrifva
något högt, men då han nu själf förgäfves bjöd till att
hän-ryckas, fann han ganska påtagligt, att alla andra skulle ha
lika svårt därvid. Tiden medgaf ännu ett nytt försök, och
han började en smäktande idyll, hvartill han, klokt nog,
tog till valspråk:
Ett arbetes grundlighet bör bevisas af dess ledsamhet.
Kellgren.
”Icke långt ifrån byn Schafsberg i Westfalen, där
Lennfloden förenar sig med Rhen, är en af åldriga bokar
och popplar skuggad enslig dal, hvilken bebos af några
herdar. Lamon, Chloes far, var den rikaste; hans talrika
hjordar betäckte alla nästgränsande kullar. Han var dock
ej älskad, ej vördad; han var sträng och hård samt
föraktade alla, som ej voro lika mäktiga med honom. Chloé
var skön, men liknade sin far i tänkesätt. Redan länge hade
den unge Eraster älskat Chloe, men fattig — han ägde blott
en enda get — vågade han ej yppa sin kärlek. Förgäfves
sökte han att bland de öfriga herdarna visa sig glad. Hans
hopplösa kärlek blekte snart purpurn på hans kinder, och
han drog sig slutligen alldeles ensam till de ensligaste trakter.
Ingen utom Chloes fähund, den lille Pydde, tycktes begripa
orsaken till Erasters sorg. Under tusende smekningar
hoppade han omkring honom och kröp sedan åter, liksom
bedjande, längs efter jorden, tillbaka till sin ägarinna, hvilken
alltid med hårdhet belönte hans kärlek för den fattige herden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
