Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla så, att jag alltid måtte kunna vid årets slut lägga ett
sparadt öfverskott till mitt förra kapital. Gifve Gud att jag
städse följt och kunnat följa detta höga råd! Men dels har
jag aldrig haft något eget ograveradt kapital att hushålla
med. Grundplåten har alltid saknats, och det är just den,
som lär vara den kinkigaste att komma i besittning af. Dels
bekänner jag oförställdt, oss emellan (i förlitande på er
tystlåtenhet), att hushållning aldrig varit min starka sida. Ni,
excellentissime! som påstås vara så god, så öfverseende med
nästans svagheter, ni kan väl icke hafva den
obarmhärtigheten att räkna mig detta fel till last?
Konungen slöt samtalet med en annan uppmaning, den,
att i politiskt afseende aldrig blindt sluta mig till något visst
parti. ”Låt det komma från friherre Anckarsvärd eller från
min hofkansler (högstdensammes egna ord), så antag hvad
som är rätt; förkasta det andra.” ”Enfin, mon ami, soyez
toujours vous-méme — Adieu!”
Hans maj :t sträckte mig handen; jag bugade och gick.
Att ”konseljen” icke såg mina ”Idéer” med samma
ädelmodiga ögon som konungen, bör jag sluta däraf, att det
ministeriella bladet Granskaren kastade sig öfver dem med
glupskheten af en utsvulten stöfvare.
Mina beröringspunkter — om jag törs nyttja det
uttrycket — med konungen upphörde från denna stund. Jag
drog mig in uti mitt enskilda lif på min obemärkta
ståndpunkt, där hans maj :t snart förlorade en ringa individ ur
sikte, som icke höll sig fram, och om hvilken ingen påminte.
Jag hade ej mer någon förespråkare. Ehrenborg var död.
Justitiestatsministern grefve Gyllenborgs gunst hade svalnat,
sedan jag råkat i spändt förhållande med min chef,
presidenten friherre von Strokirch, hos hvilken jag eljest stått
både högt och i mycken förbindelse. Men sedan jag, själf
tredje (jag vill minnas, att numera hofrättsråden lagman
Wretman och Bergström voro de bägge andre), skriftligen
8.
Nationallitteratur. 12.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
