Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ”Men det är ju oförskämdt! En liten löjtnant, som ännu
ej fått afsked ur min tjänst! Och har han ännu någon
diplomatisk befattning? Alldeles icke. Han har kommit hit som
kurir, intet annat. Det är utomdess något som ej brukas i
min hufvudstad. Om grefve Suchtelen lät utanför sitt hotell
uppsätta ryska vapnet, det vore en annan sak. Det vore
hans rättighet; men, som jag nyss sade, det brukas icke
här. Han har ej försökt något sådant, ej heller någon bland
de öfriga ministrarna. Jag kan, jag bör och skall ej tåla det.
Han har redan genom polisen fått tillsägelse att taga bort
sin fana. Må han rätta sig därefter! Jag vill ej råda honom
att bjuda till ånyo. Kanske understår sig den där lille herr
Moskva att försöka parodiera hvad jag gjorde i Wien. Det
var dock något helt annat. Jag var icke kurir, jag; jag var
ambassadör. Jag försvarade min nations ära. Jag handlade
å min regerings vägnar, i dess intresse, på dess befallning.
Det var min rättighet, min plikt. Jag handlade efter
folkrättens fordringar. Men denne tilltagsne yngling, utan
uppdrag! Hvad vill han? Jag kan ej återkomma från min
förtrytelse.” —
Jag är skyldig er en bekännelse, excellentissime! som
borde göra er förvånad, om icke ni, utan att låtsa om
någonting, redan hållit till godo en vink därom i tidningen
Fäderneslandet, en vink, öfver hvars dristighet, i den ställning till
vederbörande, jag då befann mig, grefve Lagerbjelke själf
blef orolig. Jag ansåg mig af ödet och en inre drift manad
att spela en Posas roll och hade ej beräknat hvarken
otillräckligheten af mina egna krafter eller svagheten hos de
ståtliga marionetter, jag skulle sätta i rörelse. Min första
plan — så sällsamt den nu torde klinga i edra öron — att
försona er med er moståndare i konseljen, emedan det varit
och blir min fasta öfvertygelse, att ingenting väsentligt godt
kan uträttas med ett söndradt kabinett — denna plan
strandade mot er rivals alltför stora otålighet och sårade fåfänga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
