Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskade. Således nödgades jag utan omsvep fråga er, i
hvad skick denna underhandling befann sig. — ”På den
saken är ej mera att tänka. Konungen har själf talt med
honom, till och med varit enträgen. Grefve Lagerbjelke har
oupphörligt svarat: ’Jag lyder allt hvad ers maj :t befaller mig;
men om ers maj :t befaller mig att emottaga en plats i
konseljen, så kommer det att kosta mitt sinneslugn, mitt lif.’
Det är naturligt att konungen, efter ett sådant svar, ej vidare
kan säga något till honom i ämnet; ty hans maj :t hvarken
vill eller bör yttra något, som kostar en människa lifvet.” —
”Men om det nu endast vore undflykter för att gifva så
mycket större värde åt den uppoffring, han anser sig göra åt
hans maj :ts tjänst och önskan?” — ”Det vore då rätt illa
gjordt af grefve Lagerbjelke; ty det kan aldrig blifva förenligt
med hans maj :ts värdighet att nedlåta sig till böner för
att öfvertala någon att taga emot de högsta ämbetena i staten.”
Vid mitt nästa samtal med h. e. Lagerbjelke var jag ej
litet brydd. Jag undvek nu, lika sorgfälligt som förut han,
att röra vid den ömtåliga strängen. Jag visste i sanning ej,
hvarmed jag skulle hvarken börja eller sluta. Lyckligtvis
gynnade mig slumpen, och jag fattade tillfället, som skalden
säger, vid de flygande lockarna.
Teatern utgjorde grefve Lagerbjelkes älsklingsämne. Nu
talade han med en viss förtrytelse om den falska ställning,
hvaruti han befann sig såsom f. d. chef för spektaklerna, i
det han väl hade inträde på teatern, men icke, utan brist på
grannlagenhet, kunde alltför ofta begagna nuvarande chefens
bjudning i direktörslogen, och det vore både löjligt och
kostsamt att beständigt abonnera en plats, under det att
skådespelarna så väl behöfde följas af något vandt öga, till hvars
omdöme de hyste förtroende. ”Däremot är det naturligtvis
för scenen och konsten af hög vikt, att samtliga herrar
adjutanter och ordonnansofficerare hafva friplats i stora logen,
från hvilken de med en kännares blick kunna bedöma före-
9. — Nationallitteratur. 12.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
