- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
149

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ni bad mig för Guds skull ej tänka på afsked. Det
fanns en kommitté för samlandet af militärförfattningar, i
hvilken presidenten Tibell var ordförande och där jag, för
en syns skull, borde anställas. Tibell efterskickades och kom.
I min närvaro tillsade ni honom att oförtöfvadt begära mig
till extra ledamot i kommittén, underrättande honom likväl
på samma gång, att han där aldrig fick påräkna mitt biträde,
och att jag aldrig komme att inställa mig i kommittén, emedan
mitt arbete behöfdes på annat håll, och detta endast vore en
utväg för att erhålla nödig tjänstledighet till det
öfverens-komna arbetet.

Friherre Tibell gjorde sin underdåniga anmälan. Den
blef hvilande. Baron Nordin, då ännu statsråd, hade
kommit underfund med rätta sammanhanget, och jag kan icke
förtänka honom, att han lade mig alla möjliga hinder i vägen.
Han var mig icke bevågen och man skulle vara det mycket,
för att understödja något, hvilket hade formen så mycket
emot sig. Företaget, som här låg i botten, var dessutom,
om också icke riktadt emot honom personligen, åtminstone
beräknadt att upprätthålla hans rivals inflytande. Jag finner
därför baron Nordins förfarande vid detta tillfälle så i sin
ordning, att jag ej vill räkna honom det i ringaste mån till
last, oaktadt jag blef dess offer.

Under dylika omständigheter började ändtligen det arma
”Fäderneslandet” sin törnbevuxna stråt. Hvarje af dess
fyra sidor upptog en rymd, som sväljde en hel nummer af
Svenska Minerva. Fyra sådana numror utkommo i veckan.

Jag var nu tvingad till ansträngningar af den
beskaffenhet, att, när jag nu efteråt tänker tillbaka på denna epok af
min lefnad, jag ej begriper, huru det varit möjligt att på det
sättet uthärda flera veckor. Morgnarna, stundom äfven
eftermiddagarna, skulle jag vara hos er, för att emottaga
underrättelser för dagen. Förmiddagarna skulle jag tillbringa i
hofrätten. Det var den återstående delen af dygnet jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free