Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det rensar huset för många veckor; ’om ej åskan vore, så
finge man ingen frid för småtroll’.”
Detta var ma chére mére’s hushållslära. Sedan förde
hon samtalet på björn och sade: ”Ja, hon kan väl säga, min
kära Fransiska, att hon fått en man, som är karl hela dagen;
men ’han är också bra envis på sitt vis’ och hon får väl
sin dust med honom, så väl som jag haft den. Nå, nå, vi få
väl se hur hon tar sig fram. Liten är hon, men jag ser att
hon kan svänga sig, och det kan jag säga henne, att hur
hon må svänga med sin man, så får hon aldrig fram annat
än en hedersman, och därför vill jag gifva henne detta enda
råd: sväng sig aldrig med en osanning emot honom, vore
den aldrig så liten, för att komma ur en svårighet, vore
den aldrig så stor. Osanningen förer alltid i en ännu större,
ty den jagar förtroendet ur huset.”
Jag yttrade lifligt till ma chere möre hvad jag tänkte i
detta afseende, och nöjda med hvarannan gingo vi ut i
hvar-dagsförmaket, där björn satt och gäspade öfver sina avisor.
M :lle Tuttén — som af ma chere mére kallas ”adjutant
Tuttén” — ställde i ordning tebordet. Ma chere mere bad
mig sjunga (hon hade således alldeles glömt mitt sista
mäster-prof), och jag sjöng — jag kände själf att det gick bra.
Ma chere mére skrattade hjärtligt åt flera små lustiga visor,
och jag såg björns ögon glo helt förnöjligt åt oss öfver ett
tidningsblad. Efter teet gjorde vi med Tuttén ma chere
mére’s bostonparti, som var ett det muntraste jag varit med
om. Ma chére mére och björn voro särdeles muntra med
hvarann och gjorde sig lustiga öfver mig, som begick
dumheter i spelet. Men det är bättre för mig, än om jag spelat
som mästare, och vi skrattade och skreko som barn.
När vi efter kvällsvarden togo afsked, klappade mig ma
chére mére duktigt på axeln, kysste mig och tackade mig
för ”en rolig dag”. Då björn och jag kommo ut på trappan,
var vädret så vackert, att vi beslöto göra en del af vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
