Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenvik ännu skali göra skäl för namnet. Men det sköna
skall icke uttränga det nyttiga. Jag skall sätta krusbärsbuskar,
ärter och bönor i mängd. På det hela tycker jag mera om
att ha kommit till ett ställe, där man har något att göra, än
till ett, som är redan fullfärdigt. Mitt lynne och mitt
temperament fordra mycken sysselsättning, och jag vet huru
kärt det blir, som man arbetar för. Huset är litet, men trefligt
inredt. Vi ha fyra rum och kök på botten. Björn har
möblerat dem mycket hyggligt. 1 synnerhet är förmaket
med sin blå kattunsmöbel och hvita muslinsgardiner ett
allrakäraste sött rum. Ofvanpå äro tvenne hyggliga gästrum.
Kök och skafferi voro slätt utrustade, men därför finnes
gud-skelof råd. Björn har, i afseende på penningar, gjort en
inrättning, som på en gång gör mig nöje och en viss oro. Han
lägger alla sina penningar i ett schatull, till hvilket han låtit
göra två nycklar. Den ena har han, den andra jag, och jag
har fullmakt att, när som helst och till hvad belopp som
helst, taga penningar ur schatullet, utan att därför göra reda
för min man. Detta bevis på hans fullkomliga förtroende
till min klokhet gläder mig, men detta förtroende är för mig
ett strängare band än min mans snålhet skulle vara. Jag är
rädd, rädd att ta för mycket, att ej hushålla nog väl, rädd
att i små utomordentliga utgifter tillfredsställa mitt hjärta eller
lynne — ty jag själf förde ej en skilling i schatullet; allt hvad
där finnes tillhör björn och är lönen för hans mödor. Jag
tycker, att jag vore friare och att det vore bättre, om han
lämnade mig en bestämd summa månatligen att förvalta.
Jag föreslog honom det en dag, då jag med en tår i ögat sade
honom mina skrupler; men han ville ej höra på detta förslag.
”Äro vi icke ett?” sade han. ”Och jag har sett att du är en
snäll räknemästare.” I afseende på skruplerna försäkrade
han mig, att de skulle ge sig, när vi blifvit mera bekanta,
och att jag då skulle finna, att emellan oss ej var något mitt
och ditt. Jag är nästan fallen att tro på den goda mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
