- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
206

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och isynnerhet med björn väntar jag att få ett roligt och
lyckligt lif. Jag kunde få lust att skrifva en roman däröfver.
Romaner sluta vanligen vid giftermålet. Månne icke
män-skolifvets egentliga roman börjar därmed? Betraktadt i
sin helhet, är väl hvar människas lif en roman, en liten
episod i den stora romanen ”Lifsens bok”, som skrifves af den
originelle författaren till ”Världen”. Tag då för gifvet, Maria,
att jag skrifver till dig en liten roman. Låt den, min goda,
hulda läsarinna, få ett rum i ditt hjärta. Glad eller sorglig
— blifve därmed hur det vill; blifve den blott icke bortkastad
af dig! Lef väl! Tänk vänligt på din romaneska och tillgifna

Fransiska.

ANDRA BREFVET.

Rosenvik d. 9 juni.

Det var klart och friskt väder i går morse. Jag satte
mig bredvid björn i trillan, när han som vanligt klockan åtta
på morgonen for in till staden. Vid Karlsfors lämnade han
mig och lofvade afhämta mig på återvägen hem. ”ifall han
ej glömde det.” ”Glömma det? Afskyvärde björn!” Med
detta respass for han af. Jag gick den långa och vackra allén
fram, som går upp till hufvudbyggningen. På gården stod
en hög, underlig figur. Den hade en vid, grå kappa, en
grön kaskett och slog omkring sig med något, som liknade
ett trollspö, under det den ropade med stark röst: ”Kör fram,
— hör ni, — kör fram med himlavagnen!” Jag såg
ovillkorligt uppåt himlen, och tanken på profeten Elias’ vagn
for in i mig, men for lika fort ut, när jag i den ropande uti
grå kappa igenkände ma chére mére. Då jag kom nära,
hörde jag henne häftigt banna stalldrängen för det hafran
var slut, och hon beledsagade sina moraler med kraftiga
slag af piskan — i luften likväl. När hon fick se mig, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free