Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur böfveln kör ni, lagman?” skrek ma chére mére med
dundrande röst, under det hennes kraftiga hand återhöll
hästarna och genom en hastig vändning åt sidan förhindrade
all olyckshändelse. Snart stodo himlavagnen och
désobli-geanten helt förtroligt sida vid sida, och ma chére mére,
åter vid godt lynne, sade skrattande och skämtande till
lagman Hök, som helt bestört koxade fram ur sina gröna
gardiner: ”Käre lagman, ni smittar er kusk med edra poetiska
fantasier, så att han konfunderar väglagarna!” — ”Lagman
Hök och poetiska fantasier!” tänkte jag, ”det rimmar sig
omöjligt!”
”När en himlavagn kommer,” sade lagman Hök — mer
poetiskt än jag kunde tro honom om — ”hvem kan då
komma ihåg jordens vägstatuter?” Så skämtade ma chére
mére och lagman Hök en stund, hvarefter himlavagnen och
désobligeanten åter togo hvar sin kurs.
När vi kommo hem, var ma chére mére vid ganska
muntert lynne, och vi råkade i ett ifrigt samtal om männer,
fruar och äktenskap. Ma chére mére’s lära för fruar var i
sanning ingen koketterilära. Den kunde innefattas i dessa
ord: ”Gör så, att din man och alla männer ha aktning för
dig, så får du frid i ditt hus och heder i ditt lif.” (Aktning,
anseende, är för ma chére mére lifvets högsta goda.) Väl
voro förhållningsreglerna i afseende på unga fruars
umgänge med männer i allmänhet något för stränga. De
påminde mig om en visa, som jag ofta hörde i min barndom
af en jungfru Regina, och hvaraf dessa ord ha stannat kvar
i mina öron:
Kommer en ung herre och bjuder er armen,
så nig och svara:
”Nej, tackar ödmjukast, jag gångar nog själf.”
Och kommer en ung herre och bjuder er att valsa,
så nig och svara:
”Nej, tackar ödmjukast, jag valsar nog själf.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
