Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olyckligtvis hade hon bjudit till middagen tvenne gamla och
fattiga fröknar, som till en del lefde af hennes gåfvor. De
kommo, medan ma chere mere och jag språkade som lifligast.
Den ena af dem hade tvenne rader rynkade remsor till
garnering på sin klänning. Ma chere mére mörknade genast
i anletet vid denna syn, och knappast hade olycksfröken
hälsat och satt sig, förrän ma chere mere tilltalade henne
ganska beskt för de två garneringarna. ”En garnering,”
sade ma chere mere, ”var redan onödigt, men två var
oförlåtligt.” Den stackars fröken fick en förfärlig skrupens.
Förgäfves sökte hon ursäkta sig, att den öfra remsan var
påsatt för att dölja en skarf. ”Jag skall säga henne, min
kära vän,” skrek ma chére mere, ”att när man ej är för
god att ta allmosor, så är man ej för god att visa sina
skarfvar. Jaha, det skall jag säga henne, jag: fattigdom är
ingen skam — ’hvar och en är icke född med silfversked
i munnen’ — men flärd i fattigdom är ’fan i båten’. Se
så, lipa inte för det. Bannor äro inga kvarnstenar; —
’bannor bita inte till bens’. Sprätta hon ifrån sina två
garneringar och jag vill se till att hon skall få en klänning
utan skarfvar.” Den gamla fröken såg fullkomligt tröstad
ut; ma chére mére blef fullkomligt god igen, och när jag
— hörande trillan rulla — steg upp för att ta afsked, sade
hon mycket vänligt: ”Jaså, nu går hon, Fransiska! Jag kan
väl tänka, att det ej nu är värdt att bjuda henne och hennes
man till middagen? Nå, nå; far då i Guds namn, men kom
snart igen; ty, ser hon, min smula, hon föll mig strax på
läppen och hon kan icke komma för ofta. Se så, se så,
gå nu! Jag kan ej med, när folk står länge och tar afsked.
Ajö, ajö!”
Jag fick brådtom och sprang skrattande min väg. Och
nu säger äfven jag ”ajö, ajö!” ty jag skall säga god dag
åt min återkommande björn. Jag får nu behålla honom hos
mig ett par dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
