Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatten. Emellertid kommo vi till Karlsfors utan att ha fått
en droppa regn. Vi funno besök i salongen. Ma chére mére
kom glad och vänlig emot oss, kysste mig, såg på mig,
klappade mig på kinden och sade, att jag såg ut som ett
”vinterny”. Till björn sade hon: ”Du har en liten hustru,
Lars Anders, men om henne kan det sägas ’liten och
naggande god’.” Björn såg högst förnöjd ut. (Det plågar
mig litet, att ma chére mére skall finna mig så förskräckligt
liten; det låter ibland som om hon knappt tyckte mig vara
en fullkomlig människa. Men det är jag ändå.) Ett nytt
besök kom och jag satte mig ned och betraktade sällskapet.
Mina ögon fästade sig snart vid ett litet fruntimmer (säkert
mindre än jag), ännu ungt, och hvars väsen tillkännagaf en
utomordentlig liflighet. Hon hade mörk hy, kvicka bruna
ögon, en något stor och böjd näsa, litet framskjutande haka;
hon var icke vacker, men hade något pikant, och hennes
klädsel, som var modern, men något för grann, passade
rätt väl till den lilla lifliga figuren. Björn och hon räckte
hvarann mycket vänligt handen, och hennes kvicka, skarpa
ögon fästades genast på mig. Björn gjorde en rörelse såsom
till att presentera oss för hvarandra, men i detsamma blef
jag fattad af ma chére mére, som vände mig rundt omkring,
förde mig till fortepianot, och jag måste nu sjunga och spela
för sällskapet. När jag fullgjort denna skyldighet, kom det
lilla lifliga fruntimret och satte sig bredvid mig. Hon såg
på mig, genomträngande, men vänligt och nästan bekant,
och frågade huru länge jag varit på orten, om jag icke fann
folket här ”horribelt arriererade” i jämförelse med
stock-holmsborna. Sedan jag muntert svarat härpå, sade hon, i det
hon beständigt och forskande såg på mig: ”Ni är mycket lik
er mor — en rar fru —; jag har sett henne ofta förr — och
jag känner er äfven ganska väl, fru Werner, fastän jag aldrig
sett er lekamligen förr.”
Jag såg frågande på henne och hade på läpparna orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
