Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och likväl har här varit mycken glädje, mycken lycka,
men — det är sant — mycken sorg också ...”
”Har någon olycka skett här?”
”Ja, — en olycka. — Hur det har växt igen!”
”Såsom ärret växer öfver slutna sår,” citerade jag.
”Sant!” sade björn, ”sant, Gud vare lof! Jag har ej
varit här på många år och känner knappt igen mig. Och
huset — hur det har svartnat!”
”Jag försäkrar dig att det spökar här! Jag såg en liten
grå gubbe titta ut genom ett fönster.”
”Törhända är den nya invånaren redan kommen.”
”Är han ej muntrare än stället, så . . .”
Trillan stannade och vi stego ur. Med en viss känsla
af vördnad och fruktan såg jag upp till det präktiga och
dystra huset, som med dess stora trevånings höga fasad
med svart torn och två med fasaden sammanbyggda stora
flyglar liknade en uggla, som rufvar på rof. Höga ekar växte
nära omkring, och en mängd af skogens yngre barn, rönn,
poppel och sälg, hade trängt sig upp kring murarna och till
fönstren, likt folket, när det vill se en kunglig spisning. Till
vänster såg jag en silfverbölja skimra mellan träden. Det
var Helgasjö, samma vatten, vid hvilket lilla Rosenvik ligger
så gladt. På borggården växte ogräset i mängd; en stenlagd
rundel var midt på, där en invalid, Neptun, omgifven af
litet mossklädt vatten, berättade, att där förr hade varit en
vattenkonst. Allt såg förfallet och olyckligt ut. Men i huset
var rörelse, och ej af spöken, såsom vi snart erforo. Den
stora porten var öppen, och af en därifrån utgående
handt-verkare fingo vi veta, att man som bäst höll på att ställa
i ordning där för den nya invånaren, som väntades inom
kort. Vi gingo in i huset, och jag blef öfverraskad af
rummens storlek och af utsikten på byggningens andra sida, och
jag höll på att utropa som ett visst fruntimmer: ”Ack, hvad
här är gudomligt vackert! Träd här och friare där!” Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
