Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvick; han och fröken Husgafvel gnabbades helt behändigt
och pikade hvarann som två gamla och goda vänner. När
vi skulle fara, lät fröken Hellevi trillan köra till
trädgårdsporten och följde oss själf dit. Jag hade stor lust att säga
henne ett ursäktande ord för dem, som jag i fåvitsko kom ut
med sista gången jag såg henne, och jag tror att hon såg på
mina ögon hvad jag ville, ty hon tog min hand och sade mycket
vänligt: ”Min bästa fru Werner, ni kommer ju ofta igen till
Fågelbo? Jag frågar ej efter om folket säger, att gamla fröken
Hellevi Husgafvel är löjlig och elak, — jag har själf hört
det ryktet —, det skall ej ge henne ett grått hår — till dem
hon redan har —, men för er, fru Werner, vill hon gärna
synas annorlunda, och därför är hon nog fräck att be er
— komma ofta igen. Och doktor Werner, hoppas jag, följer
sin fru; jag känner mig friskare bara jag ser honom. Men
kom ihåg — jag trugar er icke; jag hatar allt tvång inom
sällskapslifvet; och skulle ni, bästa fru Werner, någon gång
säga till doktorn: ”Ack, kära du, vi måste väl hälsa på
gamla fröken Hellevi Husgafvel; det är för tråkigt, men hon
bad oss så mycket!’ — då ber jag er för Guds skull icke
komma! Och skulle ni aldrig mer komma till fröken Hellevi
Husgafvel, så skall hon likafullt säga: ’Doktor Werners äro
ett hjärtans hyggligt folk och det skulle vara mig en glädje
att se dem ofta’.”
”Men,” sade jag, ”doktor Werners äro mindre liberala;
de ordentligt pocka på att få se er på Rosenvik och skola
säga ondt om er, om ni icke kommer rätt snart.”
”Är det möjligt! Nå, då kommer jag med det första!”
Och den lilla lifliga människan kysste handen åt oss och flög
bort. Fröken Husgafvel liknar märkvärdigt en fågel, alla
hennes rörelser äro snabba, men alltför kantiga för att ha
behag.
Under det trillan med oss sakta rullade fram i den lugna,
vackra sommarkvällen, sökte jag reda för mig de intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
