Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att min familj ej var adel, men en eländig liten svaghet hade
kommit öfver mig).
”Ja, ja,” fortfor tröstande fru v. P * *, ”det är ganska
visst ett adelsnamn, men i våra oroliga tider blir allt lätt
konfunderadt. Vår familj till exempel, som är af en gammal
tysk adlig familj — det har funnits till och med furstar och
riksgrefvar af det namnet — vår familj, vill jag säga, hade
liksom glömt sin rang och lefvat helt anonymt i Sverige,
ända tills gref L* * * sade till min man: ’Det går icke
längre an, min bäste vän; ni, med er stora förmögenhet
och era meriter, bör ha säte och stämma på riddarhuset,’
och mycket sådant sade gref L* * *, som förmådde oss
att göra gällande vår gamla adel. Saken är visst en
bagatell i sig själf, isynnerhet nu för tiden. Den, som litet följer med
sin tid, inser lätt, att bildningen är nu den sanna aristokratien,
och konsten är så godt som ett adelskap. Vi lefva i en
upplyst tid, min bästa fru Werner, och min vän grefvinnan
L* * * sade alltid: ’Bildning ger en verklig rang.’ Nå,
det är sant, alltid må man vara glad och tacka Gud att ej
heta Bäckström eller Wallqvist, Löfgren, Sjögren eller
sådant; — att ha ett vackert namn är alltid en lycka, så
väl som att ha en viss förmögenhet. När man af ödet blifvit
ställd på en viss höjd, så kan man lättare välja sina
kon-nässanser och komma i vissa kretsar. Amalie L* * * s
syster, grefvinnan W * * *, sade en gång — känner fru
Werner grefvinnan W***?”
”Ne ... jo . . . litet.”
”Nå, är hon icke för söt? Amalie säger själf; *’Ma
soeur vaut mieux que moi!’ Det fägnar mig, att fru Werner
känner ett så distingeradt fruntimmer. Ack, säg mig några
fler af fru Werners konnässanser i Stockholm. Törhända
det råkar sig så, att de äfven äro mina.”
Jag bekänner min svaghet för dig, Maria. Jag letade
i mitt hufvud efter grefvar och grefvinnor. Jag tror jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
