Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den sötaste sömn och var obeskrifligt täck, där han låg
som en rosenknopp mellan gröna blad. Jag sade något därom,
när vi stodo omkring henne. Peter tackade mig med en
vacker blick. Han böjde sig ned, kysste Ebbas kind för att
väcka henne och sade: ”Ebba, min ängel, vakna!”
”Hvarför kan du ej låta mig vara? Du är odräglig!”
var Ebbas ljufva svar, och hon skulle ha insomnat ånyo, om ej
ma chére mere upphöjt sin kraftiga stämma, sägande: ”Hör
på, min lilla söta, om hon ej prompt på momangen kommer
med oss till bordet, så gå vi ifrån henne och hon får bli utan
mat. Hon må icke tro att någon tänker göra sig besvär för
henne!”
Den lilla slog upp sina bruna ögon med en högst
förvånad min, satte sig upp, och ma chére mére tog henne utan
vidare vid handen och förde henne ut i matsalen. Ebba lät
sig föras, men med en min af obeskrifligt elakt lynne. Ma
chére mére var emellertid förvånande god emot henne, satte
henne bredvid sig vid bordet och hade tusen små behagliga
omsorger för henne. Det ligger i ma chére mére’s vänlighet
något så oemotståndligt upplifvande, att äfven Ebba upptinade
därvid och öppnade sig som en ros för solens strålar. Den
surmulna minen försvann och ersattes af en glad och god.
Hon blef därvid oändligen vacker, och hennes lilla
amors-hufvud syntes mig förtjusande. Hon åt, skrattade och pratade
med ma chére mére, som var mycket sysselsatt med henne.
Peter såg alldeles lycksalig ut. Jean-Jacques talade för Tuttén
— som ej såg mindre lycksalig ut — om ”äkta engelsk
rostbiff” och fransysk ”omelette soufflée”. Björn satt tyst
bredvid Peter och gjorde grimaser. Jag höll mig i en jämn
konversation med Jane-Marie, hvars förbindliga väsen och
angenäma talesätt alltmer behagade mig.
Vid slutet af måltiden lät ma chére mére bära in en
bål rykande punsch, fyllde i glas åt oss alla och vinkade
sen med handen ut betjäningen. Vi blefvo plötsligen tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
