Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltemellanåt hade hon anfall af djup melankoli och satt då
hela timmar stum, betäckande ansiktet med händerna.
Det första bruk ma chére mere gjorde af sin återvunna
själfbehärskning var att flytta från Ramm till Karlsfors.
Kort därefter sålde hon den förra egendomen. Hon tycktes
anse Bruno som död, nämnde aldrig hans namn och tålde
ej något, som påminde om honom. De gamla tjänarna blefvo
afskedade med pensioner: hon förnyade nästan hela sitt
hus. Elsa allena blef kvar. Åren gingo och småningom aftog
den dystra svårmodigheten i ma chére mére’s lynne, och sen
några år har hon återtagit mycket af sitt förra lefnadsfriska
väsen. Men man måste blott noga undvika allt hvad som
vidrör såret i hennes hjärta. Det helnar väl aldrig fullkomligt
här på jorden.
Brunos flykt gjorde stort uppseende i trakten, men så
vördad och älskad var ma chére mére af sitt husfolk, att den
nesliga anledningen till hans flykt förblef okänd af
allmänheten. Några lösa rykten därom förföllo snart, och man
stannade vid den tron, att ofördragsamheten mellan moderns
och sonens lynnen allena varit orsaken till denna våldsamma
skilsmässa. Och i grunden var det väl så. Med en annan
behandling från barndomen hade Brunos öde troligen varit
annorlunda. Men nu... olycklige Bruno! Jag skall alltid
sörja och beklaga honom.”
Så slutade björn, med en tår i sitt öga och en djup suck.
Jag blef hemsk och sorgsen efter denna historia; men jag
tillstår, att den gaf ma chére mére ett förhöjdt intresse i mina
ögon. Jag såg nu ett såradt och blödande modershjärta i
djupet af hennes väsen, och hennes olycka var större än
hennes fel. Jag kände mig närmare henne och tyckte att jag
skulle kunna älska henne.
Den 22.
Jag skall nu afsända denna brefvolym, men måste
dessförinnan säga dig, att jag nu sitter här som gräsänka. Björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
