Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars tankar alltid voro stadda i en oafbruten flykt, ”drag i
klocksträngen! Fast, jag kan ringa själf, har ingenting att
försumma. Kör på, Tallqvist! Ropa upp Agapetus och
Corona, de äro visst där nere. Vill visa pastorn mina största
skatter.”
”Å, jag kan säga!” svarade pastorn med stor beundran
i tonen. ”Min nådige baron orkar ännu själf gå på jakt;
det hörs när favorithundarna kallas för skatter.”
”Favorithundar! Nej, hvarför det?” yttrade friherrn,
litet förvånad. ”Agapetus är min son och arftagare, och min
lilla Corona är min enda lefvande dotter. Nej, nej — har
inga favorithundar, har just aldrig haft några sådana, aldrig
varit särdeles road af jakt eller fiske, går för långsamt, vill
för mycket tålamod till, tycker bäst om det vilda, sedan det
är stekt, och fisken, sedan den kommer ur grytan. Nej, nej,
Agapetus och Corona äro mina enda lefvande barn. De heta
båda efter dagarna, då de äro födda, alldeles som fölungar.
Hade otur i början af mitt äktenskap med mina barn; gifte
mig 1804, fick barn på barn, men de dogo inom kort tid;
voro alla uppkallade med min och min hustrus gamla
familjenamn, men detta till föga fromma, som det tyckes: de dogo
som strö; hade bara en sjuklig dotter kvar. Så blef gumman
min åter på goda vägar, och jag utlofvade, att födde hon
åt mig en son, så skulle han uppkallas med dagens namn,
det måtte vara aldrig så befängdt, eller närmaste maskulina
namn, om ödet lät honom födas på en kvinnodag. Men
lyckan var med oss, pojke blef det, född på Agapeti dag,
och Agapetus heter han. Likaledes med min lilla Corona . . .
Och se där . . . komma de nu. Se här, min son, . . . detta
är pastor A., som vi skola hoppas blir vår själasörjare; se
här är min lilla Corona, som gärna vill göra herr pastorns
bekantskap.”
”Allra ödmjukaste tjänare! Nåden och äran äro mina,”
sade pastorn och bugade, inom sig oändligen glad att för
2 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
