Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hel hop minnesverk; ty om man väckte den unge friherrn
midt i hans djupaste och dödaste sömn, så kunde han sätta
öfver grekiska till latin, latin till tyska och alltsammans till
vattenklar svenska, kunde säga hvar den eller den ringaste
fläck på jordytan var belägen, huru det såg ut i världen det
eller det årtalet, före eller efter Kristi börd, huru sol, måne
och alla stjärnor spatserade på fästet etc. etc.; men —
besynnerligt nog — aldrig någonsin hade ännu den tanken fallit
honom in, att dessa länder lågo på jorden, utan endast på
kartan; att dessa historiska tilldragelser någonsin lefvande
försiggått; att dessa himlakroppar vore annat än större och
mindre ljus för att lysa oss med, utan blott att därom stod
att läsa i den eller den boken, med de eller de bruna, gröna
eller marmorerade pärmarna. ”1 matematik är Agapetus en
verklig bjässe,” sade friherrn stundom, när han ville skryta
med Agapetus, och: ”Agapetus läser tyska som en infödd”,
när han ville skryta af sin sons lärare, och: ”Agapetus får
hvar höst och hvar vår en packlåda med tyska böcker,”
sade han när han ville skryta med sig själf och sin
gifmild-het. Men friherrn hade en olikhet med de mesta skrytare:
han talade nämligen alltid sanning. En af Agapeti lärare
hade varit infödd tysk; hade så alldeles inympat sitt språk
på Agapetus; var nu en välbeställd docens i Greifswald och
skickade sin forne discipel en stor del af allt det läsbara
nya, som de germaniska pressarna skaka ur sitt
ymnighets-horn. Och allt detta läste verkligen Agapetus, men behöll
innehållet alldeles för sig själf och lade det så på botten,
att man aldrig kunde rätt veta, huruvida det icke gick
alldeles tvärs igenom hans annars till utseende så kompakta
hufvud. Hos honom fanns således mycket vetande, fast det
låg stenfruset, likasom Miinchhausens toner i biåsinstrumentet.
Fransyska hade Agapetus däremot lärt af nådig mamma,
och hade det, på sin tid, varit ganska uppbyggliga lektioner,
där pauserna utgjorde det förnämsta, ty från rummet bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
