Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan sprattlar för alla ryssars själfhärskare. Och att det
nu är samma ryssars tur att bada i salta tårar af lutter
förtjusning öfver dansösen, tillbedja, dyrka och förguda henne,
slå ihjäl henne med hela Flora Russica i buketter, så stora
som sopkvastar, falla i stoftet för henne, bära henne på
händerna, höja henne till skyarna, galoppera såsom
stånghästar framför hennes vagn, och allt detta ... för att
sedan ... ett par veckor därefter — skälla på henne som
bandhundar, för att hon kniper ihopa handen på samma
gång som hon sträcker ut foten, just som skulle händer och
fötter hos en dansös hafva samma rörelser, likasom vore
hon en sådan där dansmästare af kort, som drages med
trådar. Han vet då icke allt detta, den gode friherrn! Han
måste icke kunna hvarken tugga gröt eller läsa innantill
numera, eller kanske han inga tidningar håller där nere i den
där varghålan; så tycker jag det låter.”
Så där parafraserade hofmarskalken den ädle friherrns
bref, och när han kom till de orden: ”Min son har icke
mitt lifliga, rörliga och eldiga temperament; han brås mera
på mödernet och har ock, hvad jag ofta med smärta saknat,
nämligen ett förträffligt tålamod, en orubblig ihärdighet och
ett oöfverträffligt minne, hvilket gör, att han har högst många
och ovanliga kunskaper. Han har för resten en lång, smärt
figur och ganska fördelaktigt utseende, och min lilla Corona
blir säkert en riktig hjärtklämma där uppe i eder stad,
bland edra dufna, bleka, magra, utdansade och utvakade
skönheter.”
”Ett sådant prat och ett sådant skryt!” — utropade
hofmarskalken, som själf hade tre stycken döttrar,
fullkomliga originaler till friherrns teckning. Men i samma
ögonblick rann åter en alldeles splitter ny idé upp hos
hofmarskalken, och han knäppte ånyo med fingrarna och utropade:
”Kors för tusan! Det kan ju bli charmant! Han är väl
nu två, tre och tjugu år, den där göken med ’långa figuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>