Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han blef dock en gång färdig, och nu anträddes
marschen.
Den högväxte, hvarken af år eller sorger krökte mannen
gick där så rak och upprätt som ett ljus, i sin fina rock, sydd
i Paris 1804, men som ändå såg splitter ny ut, sitt hvita,
slätkammade och pudrade hår, sin lilla prydliga stångpiska
och den trehörniga hatten, som satt så ur all nutid, att man
ej visste om man skulle skratta eller beundra det antika i
både hatt och allt det öfriga. Vid hans sida gick hans ”lilla
Corona” i sin så kallade ”ridklänning”, ett plagg, som till
all lycka hvarken var förfärdigadt af mammas urvuxna rober
eller rådman Lurbergs gamla förlager, utan af nytt, skinande
franskt kläde, mörkgrönt och vackert samt beprydt med
flera rader glänsande stålknappar. Den oformligt stora och
underbara hatten skylde väl större delen af det röda och hvita,
friska anletet och de klara, lifliga, ljusbruna ögonen; men
de blefvo dock ej obemärkta, ty när paradisormen för sig
själf behöll sin tjusnings- och öfvertalningsförmåga, gaf han
ändå af barmhärtighet åt Stockholms dandys alla sina leder
och satte dem alla i halsen, att de må kunna böja hufvudet
så, att de på gatan förmå upptäcka ända till minsta anletsdrag
i den största kvinnohatt. Men var friherrns ”lilla Coronas”
hatt litet för mycket afundsjuk, så var hennes
ridklänningskjol det något för litet, ty — tvärt emot det nuvarande ädla
bruket att sopa gatorna och skyla två fula eller vackra fötter,
men nästan afgjordt fula skoplagg med fruntimrens långa
kläder — gick Corona med sin korta klänning och sina
sylfidlika fötter, ty vi ha nu sett, att äfven sylfider hafva
dylika, fast de förhålla sig till andra fötter som rosenknoppar
till stora utspruckna solrosor. De slätt sittande
silkesstrumporna, de nätt sittande skorna gåfvo gången något så
dansande, att mer än en kom ihåg det under, de så nyss från
scenen sett.
Olsson, i sitt hvita livré med röda ”revärer” och obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
