- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
322

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visbok, och med denna olikartade börda belastades Olsson,
hvarefter man styrde kosan linea recta till det stora hus på
Regeringsgatan, som bodbetjänten artigt och förekommande
uppgifvit såsom hofmarskalkens boning.

I förbifarten och i fullt traf blef ”min lilla Corona”
på Gustaf Adolfs torg presenterad för friherrns allra störste
namne, och den halfva suck, som friherrn då drog för den
därnäst, var måhända den sista, som ägnades dessa f. d.
kungliga ben, hvilka hvila i främmande jord . . .

*



”Nå, du gamle hjärtans hederlige bror och vän, var
tusen gånger välkommen!” utropade hofmarskalken, i en så
fullgod artificiell förtjusning, när friherrn störtade in till
honom, att den gamle hederlige mannen blef helt och hållet
narrad och lurad därpå och föll själf i gråt, när han
omfamnade den hoptorkade, spindellike hofmarskalken, hvilken
han säkert kramat ihjäl med sina seniga, kraftfulla armar,
hade ej hofmarskalken haft en nattrock med ett lispund
bomull uti, och där hela hans mänskliga värma för dagen
hämtades.

”0! jag känner mig ung på nytt och liflig som då!”
sade friherrn, och de gamla ögonen gnistrade af känsla och
glädje. ”Men,” utropade han, och betraktade noga sin gamle
återfunne ungdomsvän, ”du himmelske, barmhärtige Gud.
hvad du blifvit gammal!”

”Nå, nå,” svarade hofmarskalken, med återhållen harm,
”jag har icke suttit i skåp, jag, som du, och . . . stadslifvet
det nöter, och nattvaket, och . . . och . . . och du ser
minsann ej ut som någon dufunge själf,” höll han på att
till-lägga, men tog genast andra handen, däruti smickerslefven
var, och öste med den, försäkrande friherrn, att han såg ut,
som vore han femtio år, att hofmarskalken genast skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free