- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
325

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

musik och plastisk konst, icke den rena och heliga, utan
den hänförande och rusgifvande, att slutligen allt detta nya
och förvånande, som på en gång bländade och tjusade . . .
lät detta ynglingens blod i en hast stiga från frys- till
kokpunkten; att han fattade och förstod allt, tog intryck af allt,
ty hans vetande, som förut legat dödt, stod nu upp och blef
lefvande; att han njöt med alla sinnen och blott hade en
enda redig tanke, som var: ”Mera, mera!”; att på allt, hvad
han hörde om den på gyllne vingar bortflugna, saknade och
förgudade Taglioni, svarade blott en röst inom honom: ”Det
var ängeln i kvinnoskepnad, som jag drömde om första natten
här, hon, som kom sväfvande emot mig, öfver liljestänglar
och rosenhäckar”; vidare, att han en vacker dag, utan
tillåtelse eller farväl af fader eller moder, gick ombord på
ett ångfartyg och först satte foten i land i Store Petters stora
stad; att han där såg Taglioni och brann; att han bjöd henne,
intet mer och intet mindre, än sig själf, men att, då hon
kallt och föraktligt afslog hans anbud, hoppade han i
Neva-floden och — blef åter till is.

Veten vidare: att den gamle sonlöse och djupt
förkrossade fadern var flugan, som spisades af spindeln, och
att hans flegmatiska gumma väl slutligen somnade, äfvenväl
den natten efter sedan man fått underrättelse om Agapeti
sorgliga slut, men att hon vaknade med isgrått hår och
magrar och lättnar sju marker i veckan; och slutligen
att den gamle lutande friherrns ”lilla Corona” blef en vanlig,
modern stadsdocka; att denna oförsnörade, röd och hvita,
glada, yra, lefnadslustiga, friska och frispråkiga varelse blef
en hårdt åtsurrad, blek och mager, tunn och försiktig, tyst
och inbunden stadsflicka af vanligaste sort, hvarken af de
allra bästa eller de sämsta, utan af de vanliga, hvilket var
det värsta af alltsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free