Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall du inför Gud svara mig för mina två gossar, som du
gjort faderlösa!”
Omedelbart på detta ohyggliga uppträde borrades jakten,
sedan den nämligen först blifvit undersökt af den roflystne
Haraldsson, som lade sig till en del af tågverket och
fastsurrade liken vid tofterna. Och med de sista ringlarna af den
sjunkande kronbåten, öfver hvilken vågorna snart vältrade
sig i vanlig enformighet, försvann äfven hvarje farhåga för
mördarna att blifva upptäckta, ty så långt ögat nådde, syntes
hvarken fartyg eller någon lefvande varelse.
Far och son voro rysliga att åse, då de, efter slutadt
blodsarbete, tysta som vålnader stodo där i den halfdunkla
skymningen. ”Det är nu gjordt som gjordt är!” sade
slutligen den äldre Haraldsson och öfvervann sig själf genom
antagandet af en fräckhet, hvilken kunde liknas vid det sista
afklädandet af alla mänskliga känslor. ”Det var nödtvång,”
tillade han i ett slags öfvertygande ton, ”själfförsvar! Vi
voro tvungna, om vi inte ville öfveriämna oss själfva i lagens
händer. Men låt oss nu tänka på att komma vår väg . . . Hvar
är pojkbytingen?”
Birger och Haraldsson erinrade sig nu först att de under
loppet af flera timmar icke sett till Anton. Förundrade
kastade de ögonen omkring och varseblefvo med en
gemensam rysning huru den arme gossen, inkrupen i öppningen
till plikten, stod och stirrade på dem med blickar, hvilka
förrådde lika mycken fasa som vildhet och oredighet.
”Hvad gör du där, Anton?” frågade Haraldsson i en ton
som, begagnad af honom, kunde kallas mild. ”Kom fram,
gosse!”
”Nej, nej, jag törs icke! Då gör I med mig som med
jaktlöjtnanten och de andra. Låt mig vara, låt mig vara!”
Och darrande af ångest, halade han sig allt djupare ned och
gömde sig slutligen bland de lösa klädespersedlarna i kojen.
”Bär dig ej åt som en galning!” ropade Haraldsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
