Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dumma åsna, men har intill denna stund aldrig sansat efter,
att det låg med den andra trossen i sjöboden. Anton, det
afskummet, det helvetesynglet, har förrådt oss, för hur skulle
de annars veta’t. Den hund’, som alltid snokat omkring
öfverallt, har känt igen’et och sett hvar det låg — och nu
begagnar han det, som skall vittna mot oss, för att bringa
far och bror sin i galgen!”
De sista orden mera vrålades än talades. Likväl gjorde
gubbens häftiga skakning, att de kommo för mycket orediga
att fattas af Gabriella: hon märkte blott, att det åter måtte
vara fråga om någon ny olycka. Erika däremot, som aningen
om samtalets ämne hjälpte att uppfatta orden, hörde dem
med pinsam klarhet.
Birger hade väl bleknat vid gubbens upplysningar, men
bibehöll ännu sin fattning. ”Sök att lugna er, far!” sade
han. ”Jag har ofta gjort mig förtrolig med den tanken, att
en sådan stund som denna en gång skulle komma. Låt oss
därför icke visa oss som krukor! Ännu är ej allt förloradt:
den vansinniges angifvelse är icke nog, och tacklaget påstå vi
vara köpt . . . Men hvad har Marstrandsmagistraten med det
att göra? De ha väl bara skickat hit sina handtlangare på
förhand till att höra sig före, innan de rapportera det på
landbacken — så nog få vi tid på oss innan vi ha länsman
här. Nu skola vi ge oss till freds, och hvad helst som möter,
så möta vi det som karlar! Vi få sträfva emot, så länge det
är möjligt, men blir det fråga om att arrestera oss, så ge
vi oss undan.”
Efter dessa ord, som ej förfelade sin verkan på gubben,
gick Birger till Erika, fattade hennes hand och drog henne
med sig in i deras kammare.
”Nu, Erika,” sade han, och den nyss visade hårda
kraften veknade vid hennes ömma blick, ”i denna stund, för
första gången under vårt äktenskap, ångrar jag bittert, att jag
öfvertalade dig att gifta dig med en så brottslig man. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
