Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod att underrätta henne om denna, den sista och svåraste
stöten?”
”Du!” inföll Birger. "Ingen annan kan utföra detta.
Men gör det ändå så vackert sanningen kan tåla . . . Skjut
mesta skulden på mitt den tiden öfverdådiga sinne och skona
far så mycket du kan — hon är hans dotter. Och vet du,
Erika, när jag såg den gamle syndarn kämpa i ångest och
raseri och tänkte på, att kanske en gång hans kropp
”Tyst, tyst, för Guds skull!” utbrast Erika och dolde
hufvudet vid Birgers bröst.
"Ah,” sade han med bruten röst, "förlåt mig, arma
kvinna! Jag glömde, att du i inbillningen såg mig på samma
ställe."
* * *
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
"Min dröm, min dröm!" ropade gumman Arnman och
stirrade på Arve, hvilken, lutad mot spismuren, gömde
hufvudet i sina händer. "Barn, visste jag det ej — det var hans
blod! Och henne älskade du . . . Himmelske Gud, kan jag,
arma mask, prisa dig nog, som i tid uppdagade det gräsliga
brottet och skonade mitt barn från den fördömelsen att taga
mördarens dotter till äkta . . . Arve, Arve, svara då — säg,
att du fördömer dem, de bofvarna, som mördat din far
och två andra redliga män!"
"Mor," sade Arve och vände långsamt sitt af djup
grämelse förställda ansikte mot henne, "hvad begär mor, hvad
är det för lära mor predikar? Det är icke försoningens.
Vår frälsare förlät — kunna vi känna någon lisa i vår smärta
med att förbanna? Jag åtminstone gör det aldrig.
Rättvisan må ha sin gång, jag kan ej förhindra den och vill det
icke heller, men fröjdas kan jag ej däråt.”
Fru Katrina satt tyst. Arves ord hade ej varit utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>