Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ha i sina ögon, såg gumman Arnman på sin son, och
något godt och trösterikt låg i hennes ton, då hon tillade:
”Jag märkte på Gabriella, att hon har en stark själ. Den,
jämte Guds barmhärtighet, håller henne uppe under så svåra
pröfningar.”
”Ja, nog har hon en stark själ,” inföll Arve, ”och hon
behöfver den nu, då hon på en gång beröfvas allt. Men
att ej kunna göra något för henne och att veta, det hela
hennes framtid är gifven till spillo åt sorg, skam och elände,
det, vet mor, är ett lidande, som nästan öfvergår mina
krafter.”
”Det är rysligt illa,” menade fru Katrina, ”men så kan
du omöjligt vara den som tröstar. Det berättas, att kapten
Rosenberg icke hållit sig för god att resa dit, så snart olyckan
blef känd, men att han blott fick tala med fru Haraldsson.
De hade haft ett långt samspråk med hvarandra, men icke
lär det ha slagit så ut, att de ville ha någon hjälp, för
kaptenen har icke synts till sedan, och det sägs, att han redan
gett sig ut på en utrikes resa igen.”
”Jag vet,” sade Arve, ”de hade försmått hjälpen, och
då den hederlige kaptenen såg, att hans välmening blott var
en plåga mera för de stackars fruntimren, lämnade han
dem och ärnar i dessa dagar åter gå ombord, om han ej
redan gjort det. Jag har hört det af skepparen Lindgren,
hvilken jag i går träffade i Marstrand.”
”Nå, mitt barn, då vet du, att de helst vilja sköta sig
själfva och att de ej lära vara måna om att se sina forna
vänner, helst dem, med hvilka de stått i så nära förbindelse.
Och det må ingen undra på — det vore snarare en
fräckhet, om de kunde se folk i synen.”
Arve skakade hufvudet. Han fattade ganska väl sin
mors känslor, men med afseende på Gabriella förmådde han
ej dela dem.
”Nå, men hvar tro de skälmarna nu hålla sig?” åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
