Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under måltiden kasta dem öfver bordet på sina grannar
eller visavier. Kalle Utter, äfven i den konsten mästare,
beslöt att på de närvarande genast pröfva verkan af detta
muntrationsmedel.
Guvernanten skulle just bita af en köttbulle, som hon
hade på gaffeln, när en sådan där liten kula träffade henne
på näsan med den effekt, att hon gaf till ett rop och
tappade gaffeln. I detsamma kom en annan liten kula
dansande mot frökens lilla mun, efter att ha ilat förbi en brun
böna, som styrde samma kurs. Äfven hon ropade till och
tappade bönan. Därefter började kulor hvina till höger,
vänster och midtåt, utan att man såg hvarifrån de kommo.
”Hvad nu! Hvad är det! Hvarifrån kommer det här!”
ropade värden och värdinnan, värjande sig med händerna
mot kulregnet.
”Jo, det kommer från den där, från informatorn,”
upplyste betjänten, som icke förlorat sin fiende ur sikte.
”Kors sådan skälm att narras!” yttrade Kalle Utter,
riktande sina ögon på betjänten. ”Har jag inte med egna
ögon sett hur du hela tiden pulat på mig och ditt herrskap,
och just den här stora brödkulan, som jag nu har i hand,
kastade du nyss på min tallrik. Men här har du den också
åter med procent!” tillade han, i det han kastade den midt
i gapet på betjänten, som med stirrande ögon och uppspärrad
mun lyssnat till den fräckaste af beskyllningar.
”Men hvad vill det här säga!” ropade baronen, resande
sig till hälften från bordet, blek i ansiktet som ett lärft.
”För all del, lugna dig, min vän, tills vi gått från
bordet!” hviskade friherrinnan sin man i örat, dragande
honom ned på stolen igen.
Åter en ny tystnad. Det var ena obegripliga
människor de här, anmärkte Kalle Utter för sig själf, ingenting
roar dem . . . Tänk, om jag skulle tala litet i magen för
dem; jag har lust försöka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
