- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
121

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pris från saken, utan äfven fick sig cum laude, summa: två
betyg, eller ett approbatur för hvarje hare. Huru han
drillade sig fram hos de öfriga examinatorerna, känner jag ej
så noga, men troligt är, att de som svårast ledo af
tentamens-febern voro hans stackars jakthundar, som icke hade ro natt
eller dag, för att ej tala om de olyckliga hararna, hvilka
slaktades och stektes, liksom fordom martyrerna för den
ortodoxa tron.

Ändtligen blef Dahl prästvigd och begaf sig till
Stockholm för att föra sina första andans vapen inom Klara
församling, hvars kyrkoherde han personligen kände och som
försökte vägleda honom på hans första steg i ämbetet, ett
försök som gränsade till det omöjliga. Dahl, redig och
praktisk i allt öfrigt, var såsom präst oefterrättlig och konfys
ända till otrolighet.

En gång skulle han döpa ett barn, men i stället för att
blöta på barnets hjässa, tömde han hela vattenskålen öfver
hufvudet på den fru som burit fram barnet till dopet. Den
stackars frun, flödande från hjässan till fotabjället som en
vattenkonst, gaf till ett gallskri, hvilket likväl icke hindrade
förrättaren att med sin verkliga stentorsstämma förklara:
”Jag döper dig, Torsten Kilian Klas, o. s. v.”

En annan gång, och då han skulle viga ett ungt par,
började han med: ”Af jord är du kommen”, och fortfor så
efter begrafningsformuläret, ända till dess han hunnit utsäga:
”Vänd nu ditt faderliga ansikte till oss, dina barn, och gif oss
nåd, att vi, hvar för sig, måtte så begå denna begrafning,”
då han märkte sitt misstag och ändtligen började det rätta
formuläret, hvarvid han ytterligare förplumpade sig på så
sätt, att han, under det han förestafvade löftesorden, lät
bruden säga: ”Jag N. N. tager dig N. N. nu till min äkta
hustru”, o. s. v., och brudgummen: ”Jag N. N. tager dig
N. N. nu till min äkta man”, o. s. v., hvarvid det följd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free