- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
130

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

taga den så kallade ”matematiska examen”, en af de där
förberedande examina, som mera syntes afse sportler åt
lärarna än någon egentlig vinst för lärjungarna. Examen
gick, såsom vanligt, skralt för alla, utom för Dugge, hvilken,
ehuru han säkerligen mindre än de andra tittat i Euklides,
likväl alltid redde sig med sitt klara förstånd. Men när
examen varat en halftimma, reste sig Dugge och bad att
få gå.

”Jag fruktar,” sade han, ”att min ridhäst, som jag
lämnat utanför porten, kan bli orolig och ställa till någon
oreda därute, medan jag härinne håller på med matematiken.”

”Rider herrn fan!” yttrade professorn storögd och
förbluffad.

”Nej, jag rider ett sto af äkta Strömsholmsras,”
svarade Dugge.

”Så rid för hin i våld, ty herrn är approberad!”
ropade Jöns Svanberg.

Dugge bugade sig, gick och svingade sig upp på sitt
Strömsholmssto, men som han såg professorns ansikte i
detsamma titta ut genom fönsterrutan, lät han sitt sto visa
alla sina konster. Han red cirklar, kvadrater och trianglar
för professorn i matematiken, ja till och med sfärer, hvilka.
såsom tillhörande de sista böckerna uti Euklides, professorn
säkerligen aldrig väntat af en examinandus i den tarfliga
matematiska examen.

Dugge hade varit student i tvenne år, när hans fader
dog, lämnande endast skulder efter sig, till allas förvåning.

”Inte så mycket som en barkass i behåll af hela flottan,”
yttrade Dugge lugnt, ”men så mycket bättre. Den som
vill vinna lyckans hela gunst bör ej taga det ringaste i
förskott af den mamsellen. Emellertid har jag lekt rommen
af mig och skall hädanefter icke bli så lätt att fjälla.”

Från den dagen såg man Dugge sällan ute på gatorna
hvarken till häst eller fot. Men efter ett halft års förlopp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free