Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rytande af harm, vill löjtnanten genast skicka
biljetterna tillbaka eller åtminstone likvid för dem, men däremot
sätta sig damerna på det lifligaste.
”Det går inte an,” förklarar modern, ”att vara så oartig
mot en kavaljer, som på det hela taget aldrig gjort oss
annat än godt.”
”Ack ja,” instämmer dottern med tanken på vaisen och
tårtorna.
Aftonen efter konsertens slut råkar Dugge liksom af
en händelse de bägge damerna med löjtnanten utanför
teaterhuset. Klart, att de förra öfverhopa sin välgörare med
tack-samhetsbetygelser, medan löjtnanten skär tänderna, lik en
hungrig krokodil.
”Hon sjunger ju som en ängel,” yttrade Dugge. ”Men
löjtnanten tycker inte om Catalani, det ser jag tydligt, och
kanske inte alls om vokalmusik. Jag kan ej undra därpå,
ty de eviga trumhvirflarna måste slutligen förstöra äfven det
mest musikaliska sinne. Och likväl, hur nödvändig är icke
musiken! Olyckliga, tröstar den oss; lyckliga, ökar den vår
lycka. Den, som icke har, eller den, som förlorat tonsinnet,
är därför den olyckligaste människa på jorden och kommer
bestämdt att göra andra lika olyckliga som sig själf, ty ingen
harpoton skall göra sig hörd, när Sauls onde ande
kommer ... Är det inte så, goda mamsell Therése?”
”Visst är det så,” svarade Therése.
”Är det inte så, min nådigaste fru patronessa?”
”D’ä det visst det,” svarade patronessan.
Löjtnanten såg ut som hade han sväljt halfva ryggraden
på en gädda.
Så stodo sakerna, när brukspatronen, som någon tid
varit bortrest från Stockholm, ändtligen återkom. Han fann
förhållandet mellan sina fruntimmer och den blifvande mågen
mycket spändt, men icke fastare för det, hvarför han beslöt
att genast ge slag i saken. Till den ändan och utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
