- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
151

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle sörja lika bittert öfver en misstanke som öfver ett
verkligt fel.

Han träffade assessorn. Denne var af naturen kall och
stolt, och det nu mera än någonsin, sedan han ansåg sig
bedragen på sitt lifs skönaste förhoppning.

Magistern använde fåfängt all sin vältalighet att bevisa
omöjligheten af att Carolina felat.

”Herre,” sade assessorn, ”jag tror aldrig annat än hvad
jag ser och hör af säkra vittnen. Jag såg själf juvelbroschen;
juveleraren Giron har intygat, att han putsat denna brosch
för grefve Woynas räkning; tvenne af mina kamrater ha
intygat att de, fjorton dagar före upptäckten af denna
förrädiska dyrbarhet, sett mamsell Carolina helt öppet gå
utefter hela Västerlånggatan en middagsstund i sällskap med
österrikiska ministern, grefve Woyna. Magistern inser väl
nu hela sammanhanget?”

”Inte alldeles,” invände magistern; ”ty allt det där
skedde ju midt på dagen och i allas åsyn.”

”Om den allmänt omtyckte och förtjusande österrikaren
följt en högadlig eller rik flicka,” fortfor assessorn, ”så hade
ingen undrat därpå; men att han uppvaktade och med
välvilja hördes af en fattig fader- och moderlös flicka, det
skadade hennes rykte, och som det juvelsmycke, hvilket
tillhört honom, fanns i hennes gömmor, utan att hon kunnat
redovisa för åtkomsten, så är saken tillräckligt klar. Ja,
min herre, när en vacker och fattig flicka promenerar med
en hög diplomat, då betyder det juveler, förräderi och sorg
och . . . Men ursäkta, jag måste genast upp i hofrätten.”

Magistern tog afsked och gick. Han skyndade åter till
Carolina, men fann henne icke mer hos änkan, ty hennes
fosterföräldrar hade själfva hämtat henne hem till sig, hvilket
var så mycket bättre, som hon sjuknat och länge behöfde
den ömmaste vård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free