Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett kabinett, såg jag något som blixtrade på mattan och
tog upp det. Det var ett juvelsmycke, som bländade mina
ögon och mitt förstånd, och jag gömde det hos mig. Jag
fruktade, att den som tappat det skulle fråga därefter, men
ingen hördes af. Jag behöll det, och i flera månader njöt
jag i hemlighet af att betrakta det. Det skimrade af alla
regnbågens färger, jag hörde en underlig musik, jag tyckte
att jag fördes bort i en svindlande dans i brokigt
färgskimmer och balsamisk vällukt. Men snart förändrades allt.
Smycket började bränna i mina händer, bränna på mitt
hjärta, mitt samvete. Jag kände, att jag begått ett groft
brott, och ångrade mig bittert, men hade icke mod att
erkänna det för någon, och icke heller visste jag hvem som
var rätta ägarinnan till det fördömda smycket, men jag
måste på något sätt bli det kvitt. Om jag därmed kunde
göra en människa lycklig, skulle mitt brott kunna försonas,
så trodde jag åtminstone. Då kom jag att tänka på
Carolina, min ungdomsvän. Hon, en fattig flicka, var förlofvad,
men hennes fästman gaf henne inga juveler. Jag gick till
henne och lade smycket i hennes sykorg. Sedan träffade
jag henne icke på lång tid, men har nu fått veta hvad hon
lidit. Jag känner äfven ert deltagande i Carolinas öde och
har därför vändt mig till er, både för att lätta mitt
samvete och bedja er om råd i min stora olycka."
Magisterns hjärta svällde af förtjusning öfver denna
upplösning af hemligheten, som bevisade Carolinas oskuld
och bekräftade hans tro på henne.
"Jag känner ägarinnan," upplyste magistern, "och skall
i morgon återställa smycket, utan att ni behöfver lida mer
än ni redan lidit för er förvillelse.”
Därpå talade han en god stund såsom en gammal präst
med den ångerfulla synderskan och afskedade henne lugnad
och tröstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
