- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
162

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Majorn vet då inte, hur osäkert det är på Kolmården.
Det var inte längesedan posten från Stockholm röfvades
här.”

"Jag har, som du ser. min goda ressabel vid sidan,”
yttrade majoren, ”och min trogne Pylax, som ensam skall
reda sig för tre poströfvare och ...”

Majoren hade knappast uttalat sista ordet, förrän ett
pistolskott smällde, och den trogne Pylax låg kvidande i sitt
blod vid sin husbondes rötter. Majoren hoppade
ögonblickligen ur släden, men hörde i detsamma hanen spännas på
en annan pistol, hvars mynning riktades mot hans eget
bröst.

”Gud bevare nådig majorn!” började ånyo Blomster,
”men jag jagar minst tre kulor äfven genom er päls, det
första ni lägger handen på stekspettet ni har vid sidan.”
”Du sköt min hund, din spetsbof!” ropade majoren,
med en sorgsen blick på den döende Pylax.

”Nå, hvad skall man väl göra med en sådan där oregerlig
♦est?... Jag hoppas majoren blir mera regerlig.”
”Skurk! Hvad är din mening?”

”Dum fråga, med all respekt,” svarade Blomster, ”er
reskassa begriper ni väl, för jag är alldeles strandsatt på
mynt i dag . . . Men raskt till verket! Jag har blindt lydt
er under de tre år jag stod vid gardet . . . lyd mig nu på
några sekunder bara, det är ju en bagatell det.”

”Du slutar i galgen, din bandit!”

”Inga hederstitlar, jag ber, för dem fick jag nog af
på regementet. Sinka nu inte på tiden, herr major, så att
ingen stör oss i vår lilla affär! Den första bjällra, som
närmar sig på landsvägen, blir er dödsklocka . . . Gif akt!
Ett . . . tau . . . ni känner tempot.”

Hvad var att göra? Majoren drog fram sin tjocka
plånbok.

”Du tillåter mig väl ta undan sådana papper, som du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free