Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studerkammarnattrocken: ”cedant arma togæ”. Lindeberg
hade tidigt försökt sig som vitterlekare och i den då ännu
härskande ”gamla skolans” ögon gifvit godt hopp om sig,
såsom en ung man med vackra anlag för alexandrinen och
af en aktningsvärd framtid inom lärodiktens och äreminnets
solida art. Han hade senare skrifvit ett stort sorgespel,
”Blanca”, hvilket några tiotal af år förr i tiden skulle ådragit
sig en smickrande uppmärksamhet, men som nu tillfälligtvis
hade den oturen att falla hufvudstupa in i en period, då
den gamla smaken hade att kämpa mot en mäktig reaktion
och då de forna heliga mönstren började betraktas och
behandlas som perukstockar. Sorgespelet ”Blanca” råkade
alltså att vara tämligen ”hors de circonstances”, då det såg
dagsljuset, och den Lindebergska sånggudinnan, den jag eljest
icke frånkänner all förtjänst för min del, kom därvid
plötsligen under ett olycksaligt takdropp af begabberi och smälek,
hvarefter den sedan aldrig hann att blifva riktigt torr.
Emellertid skref herr Lindeberg sin Stockholms-Post, höll ut
med mannamod mången dust och blef ännu af många läst
med nöje, ty han hade efter hand utbildat sig åtminstone till
en prosatör af verkligt värde, hans stil var alltid ren, jämn
och hyfsad, som ett hufvud med väl benadt hår, inom
huf-vudet var det ofta äfven ganska goda, sunda och riktiga
tankar, smakfulla — om än ej så djupa — reflexioner, väl
belysta — om än ej så nya — vyer. Det fanns alltid i landet
några hundra läsare, för hvilka Stockholms-Posten till och
med ännu alltid var oraklet från forna dar, och hvilka i
själfva verket nöjde sig fortfarande ganska väl med att i en
tidning finna blott allmänna betraktelser öfver de allra
allmännaste ämnen, filosofiska funderingar öfver ett och annat
nötskal, litet stadsskvaller i mer eller mindre pikant
dialogform, på första sidan ett — ode och på den sista en charad.
Den inre politiken, — det var nu Argus, som skötte denna;
den utländska behandlades, äfven af Stockholms-Posten, med
lä, — Nationallitteratur 18.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
