Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. af naturen har det lilla felet (au!) att — ha för korta
fingrar.
Lindeberg hade det felet att vara mindre stor
organisatör, än han trodde om sig själf, att äfven vara mindre god
kritiker, än han gjorde anspråk på, att vara en skäligen klen
kalkulator i det större, men den ”nya teatern” var — jag
upprepar det — en sund idé, och hade han själf endast haft
en smula mera blick på sakerna, litet mindre sangviniska
förutsättningar och framför allt 500,000 rdr liggande
öfver-flödiga i sin sekretär . . .
Emellertid hade Lindeberg åtminstone haft en lycklig
dag i sitt lif, och mången dör från denna världens
ömklighet och strid utan att hafva haft ens så mycket. Det var
den, då han omsider öppnade sitt nya tempel ”patriis musis”.
Han hade i det sista året näst förut icke ägt en timma för
sig själf, han hade i de sista veckorna icke ägt en sekund.
Han hade haft mer än tillräckligt med att mönstra kostymer
— shirtingskåpor, pappkyller, bleckhjälmar och träsvärd —,
att ordna sina konungasalar, skogar, sjöar och berg, att
repetera med musiken, med kören, med ”baletten” (också
balett!!), med de dramatiska och lyriska artisterna, denna
vidunderliga ”italienska armé”, han — en annan Napoleon —
hade skrapat i en fart tillsamman från Gud vet allt hvar,
från Norr- och Södermalm, från Småland, Halland,
Härjedalen och Roslagen, från skoflikarverkstäder och
barberar-stugor, från butiker och vindskupor! Men ändtligen var, som
sagdt, allting klappadt och klart, sekularidéen — så stor, att
man har svårt att förstå, hur den så länge hade kunnat
rymmas inom det lilla gula trähuset på Ladugårdslandet! — var
färdig att träda fram i all sin glans vid Lilla
Trädgårdsgatan, portarna voro öppnade på vid gafvel, lamporna tända,
orkesteranföraren på sin plats . . . Logeraderna äro fyllda,
uvertyren är spelad, ridån går upp.
1 denna stund hade Lindeberg icke velat sälja sin ”sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
